Chuck - GiggleTimes tecknade komiker som berättar skämt
GiggleTime för Android
Gratis på Google Play
Hämta appen
GiggleTime - skämt, komiker och komedishower GiggleTime
Meny
Uppgradera till Premium Skicka in ett skämt Komiker Komikshower Komiker med flest följare Om oss Vanliga frågor Kontakt Lägg till en komiker
Hämta appen
Följ oss

Juridiskt
Integritetspolicy Användarvillkor Cookiepolicy Återbetalnings- och avbokningspolicy Källor
Logga in
Språk
Kategorier
Inställningar
Språk svenska svenska
Trygghetsläge
Autouppspelning av slumpskämt
Aviseringar
Global talangkatalog

Komikerkatalog

Bläddra bland komikerprofiler, biografiska sammanfattningar, ursprungsland och officiella länkar.

Börjar på M Rensa alla
Visar 181-192 av 232 komiker
Michèle Guigon (1959–2014), komiker från Frankrike – Fysisk komik
Verifierad Ej anspråk gjort
Frankrike

Michèle Guigon

Michèle Guigon, född den 1 juni 1959 i Belfort, Frankrike, var en mångfacetterad fransk artist som avled den 4 september 2014 i Paris till följd av cancer. Hon arbetade som komiker, dragspelare, humorist, författare-kompositör och scenregissör, och visade upp ett brett spektrum av kreativa talanger under sin karriär. Från 1978 till 1985 uppträdde hon med Jérôme Deschamps och bidrog till föreställningar som 'Les Oubliettes' och 'La Veillée'. Hon var också medgrundare av Compagnie du Pâtit Matin med Anne Artigau 1984. Guignons verk omfattade både skrivande och regi. Hon skrev och regisserade flera föreställningar, inklusive 'États d'Amour' (1986), 'Marguerite Paradis ou l’Histoire de Tout le Monde' (1985), 'Strapontin' (1983), 'Piavodéon' (1991), 'La vie va où ?' (2008) och 'Pieds nus, traverser mon cœur' (2011). Hon medskrev även 'Strapontin' tillsammans med Anne Artigau. Hennes regi inkluderar 'Femme non rééducable' (2010), 'Big Shoot' av Koffi Kwahulé (2009), 'Plouf!' (2005) och 'Une Seconde' (2004). Hon medregisserade 'Il y a' med Anne Artigau 1995, samt 'Jungles' och 'Cocorico' med Susy Firth och Patrice Thibaud 2011. Särskilt märkvärdigt är hennes regi av Desnos 'Les Chantefables' med Anne Artigau 1989. ‘Cocorico,’ en ordlös komedi som medregisserades med Susy Firth och Patrice Thibaud, blev en av Guigons mest kända verk, med premiär 2008 och visade sig vara en publiksuccé. Pjäsen, som varar ungefär 1 timme och 20 minuter, innehåller fysisk komik och skuggspel, inspirerat av spaghettivästerns och Tour de France. Den belyser ett ”galliskt temperamentens slagfält” mellan Patrice Thibaud och Philippe Leygnac, där Thibaud retar Leygnac, som sedan hakar på lekfullheterna. Marie Vincent designade ljuset, och Isabelle Beaudouin designade kostymerna. Hon medverkade även i teaterproduktioner som 'Strapontin' (1984) och 'Sainte Carmen de Montréal' (1989), samt filmer som 'L'Araignée de satin' (1986) och 'Sauve-toi, Lola' (1986). Från 2013 till 2014 var hon krönikör för France Inter’s program ‘On va tous y passer’. Hennes böcker 'La vie va où ?' och 'Pieds nus, traverser mon cœur' mottog postumt 'Coup de cœur parole enregistrée et documents sonores'-utmärkelser från Académie Charles-Cros 2018. En DVD med hennes framträdanden släpptes 2017. Hon hade även uttryckt en önskan att regissera och sätta upp en pjäs kallad "Journal d’absence", men detta projekt förblev ofullbordat på grund av hennes bortgång.

Micky Flanagan, komiker från Storbritannien
Verifierad Ej anspråk gjort
Storbritannien

Micky Flanagan

Michael John Flanagan är en komiker från England som har tagit scenen på Edinburgh Fringe och turnerat i Storbritannien med sina stand-up handlingar. Han var värd för Radio 4-serien Micky Flanagan: What Chance Change? Och har dykt upp på TV-program som Mock the Week, A League of Their Own, 8 Out of 10 Cats, Was It Something I Said?, Michael McIntyres Comedy Roadshow och I Love My Country.

Mike Bullard (1957–2024), komiker från Kanada
Verifierad Ej anspråk gjort
Kanada

Mike Bullard

Född i Etobicoke, Ontario, den 12 juni 1957, fann Mike Bullard, vars artistnamn var Michael John Bullard, berömmelse som en kanadensisk stand-upkomiker och arbetade även som tv/radio-programledare. Hans föräldrar var Jack och Ruby Bullard; Jack arbetade i detaljhandeln medan Ruby ägnade sig åt att vara hemmafru. Familjen flyttade till Galt (nu Cambridge) när han var sex år, och bosatte sig så småningom i Mississauga. Han gick på Erindale Secondary School och arbetade därefter för Bell Canada. Innan dess tjänstgjorde han kortvarigt som polis vid Peel Regional Police, men avgick på grund av restriktioner kring att uppträda som stand-upkomiker. Han återvände till Bell Canada och steg i grad till biträdande direktör för företagsutredningar. Från 1980-talet startade Bullard sin komikerkarriär genom att uppträda med stand-up samtidigt som han hade en tjänst på Bell Canada. Från 1988 dök han ofta upp på Yuk Yuks komediklubbar, vilket inledningsvis ledde till tv-erkännande. Mellan 1997 och 2003 presenterade Bullard 'Open Mike with Mike Bullard' på CTV, ett program för vilket han mottog två Gemini Awards. Därefter var han programledare för 'The Mike Bullard Show' på Global Television under en kort period 2003. Hans arbete kännetecknades av interaktion med publiken och hans förmåga som konferencier, och han odlade ett folkligt tilltal med arbetarklassvärderingar. Från 2010 till 2016 presenterade han 'Beyond the Mic with Mike Bullard' på Newstalk 1010. Under den ryska invasionen bidrog Bullard med sin tid som volontär med humanitära grupper i Ukraina och ägnade fyra månader åt insatsen 2022. Han avled den 11 oktober 2024, 67 år gammal, i Mississauga, där en vän fann hans kropp. Dödsorsaken misstänks vara hjärtattack, och en utredning pågår. Han efterlämnar sin yngre bror Pat Bullard, som också är komiker, TV-manusförfattare och producent.

Miklós Vig (1898–1944), komiker från Ungern – Kabaré
Verifierad Ej anspråk gjort
Ungern

Miklós Vig

Miklós Vig förföljde en karriär som kabaret och jazzsångare, skådespelare, komiker och teateradministratör i Ungern under 1920-talet, 1930- och 1940-talet. Han föddes i Budapest den 11 juli 1898 och dödades den 19 december 1944 av medlemmar i Arrow Cross Party.

Miles Jupp, komiker från Storbritannien – Improvisation
Verifierad Ej anspråk gjort
Storbritannien

Miles Jupp

Miles Jupp är en engelsk skådespelare och komiker, född den 8 september 1979 i London. Han tillbringade sina formativa år med att växa upp i West Hampstead. Hans far tjänstgjorde som präst inom United Reformed Church, vilket påverkade aspekter av hans uppfostran. Ursprungligen trodde Jupp att han hade belgisk härkomst, men senare fann han att hans familjerötter ligger i Sussex. Hans utbildning inkluderade att gå på The Hall School, St George's School och Oakham School innan han studerade teologi vid University of Edinburgh. Under studier i Edinburgh finslipade Jupp sina komiska talanger med den improviserade komedigruppen Improverts. Han började få erkännande inom komedivärlden och vann Leicester Mercury Comedian of the Year-utmärkelsen 2001. Året därpå nominerades han till Perrier Award som Bästa nykomling för sin show 'Gentlemen Prefer Brogues'. Hans skådespelarkarriär har varit mångsidig, med roller som Archie, uppfinnaren, i barnprogrammet Balamory (startande under ett ospecificerat år), och John Duggan i The Thick of It (Säsong 3 och 4). Han medverkade även som Nigel McCall i Rev , programledde The News Quiz på BBC Radio 4 från 2015 till 2019, och har haft kameoframträdanden i filmer som Harry Potter och Dödsens Heliga Reliker (2007) och Sherlock Holmes (2009). Jupps filmografi sträcker sig bortom dessa roller och inkluderar även delar i Made in Dagenham (2010), Gary: Tank Commander , Johnny English Reborn (2011) och Grimsby (2016). Han har också lånat ut sin röst till projekt som filmatiseringen av Watership Down . Hans framträdanden i TV-panelprogram som Have I Got News for You och Would I Lie To You? , mellan 2011 och 2012, befäste ytterligare hans närvaro inom brittisk komedi. I januari 2012 vann han Celebrity Mastermind. Han har även berättat för BBC:s TV-dokumentärserie, Building Dream Homes (2014), och spelat roller i Journey's End (2017), Father Brown och The Durrells . Efter en diagnos av ett låggradigt meningiom i augusti 2021, vilket följde en kramp under en bilresa, genomgick Jupp en operation i september 2021. Han fortsätter att övervakas med årliga skanningar och tar förebyggande medicin. För närvarande turnerar han med sin nya komediföreställning, 'On I Bang,' där han tar upp sina erfarenheter med hjärntumören.

Milton Jones, komiker från Storbritannien – Oneliners
Verifierad Ej anspråk gjort
1 dec. 2026 Storbritannien

Milton Jones

Hans farstammar från Sydvälsien. Han studerade vid Middlesex Polytechnic och tog en diplom i dramatisk konst 1985. År 1986 gifte han sig med Caroline Church, och tillsammans är de föräldrar till tre barn; för närvarande bor han i Londons St Margarets distrikt. Jones är känd för att stödja Arsenal och är en praktiserande kristen, som regelbundet uppträder i kyrkor och på kristna festivaler. Han är också beskyddare för välgörenhetsorganisationen Chance for Childhood. Jones komiska framträdanden präglas av one-liners och ordvitsar, presenterade med en distanserad och subtilt orolig framförande. Under sin karriär har han lett flera program på BBC Radio 4, totalt tio serier. Dessa inkluderar *The Very World of Milton Jones* (1998–2001), *The House of Milton Jones* (2003), *Another Case of Milton Jones* (2005–2011) och *Thanks a Lot, Milton Jones!* (2014–2024). Hans radioprogram har fått betydande uppmärksamhet, inklusive en silver Sony Radio Academy-utmärkelse 2012 och en Writers Guild Award-nominering 2012. Han ses ofta som en fast panelist i Mock the Week, och har medverkat två gånger i Live at the Apollo. Han var även huvudartist på Dave's One Night Stand (DAVE) och uppträdde i Michael McIntyres Comedy Roadshow (BBC1). Efter att ha mottagit Perrier comedy award för bästa nykomling 1996, vann han senare Chortle Headliner of the Year-titeln 2011. Utöver stand-up har Jones skrivit för TV-program som *The One Ronnie*, *Not Going Out* och *Laughing Cow*. Han skrev romanen *Vart tar komiker vägen när de dör?* 2009, följt av *Tio Sekunders Predikningar* (2011) och *Ännu Kortare 10 Sekunders Predikningar* (2013), där han utforskar sin kristna tro. Han har släppt tre live-DVD:er: *Milton Jones – The Universe Tour. Del Ett – Jorden*, *Milton Jones Live: Lejonviskaren* och *On the Road*. Han turnerar periodvis i Storbritannien, med sin turné från 2015, 'Milton Jones och Tempel av Dumhet', och turnén från 2013, 'On the Road', där båda drog över 100 000 besökare. Ett TV-pilotprogram, ‘The House of Rooms’, medskrivet med Dan Evans, sändes 2012. I april 2025 diagnostiserades Jones med prostatacancer, vilket ledde till inställda turnédatum; han meddelade att han var cancerfri i augusti 2025 efter behandling. Han planerar för närvarande en ny turné, 'Milton Jones Är Där Ute' och uppträder regelbundet på The Comedy Store i London och Manchester.

Mircea Badea, komiker från Rumänien – Satir, Politisk komik
Verifierad Ej anspråk gjort
Rumänien

Mircea Badea

Mircea Radu Badea se descrie ca un satirist politic român cu orientări libertarian-conservatoare de dreapta, prezentator TV, kritiker al massmedia, personitera radiofonică și skådespelare ocazional. Este recunoscut în special pentru că conduce emisiunea à n gura presei, un programme dedicat analizei ştirilor de zi, difuzat pe Antena 3.

Miroslav Horníček (1918–2003), komiker från Tjeckien – Satir
Verifierad Ej anspråk gjort
Tjeckien

Miroslav Horníček

Miroslav Horník, född den 10 november 1918 i Plzeň, var en tjeckisk skådespelare, författare, regissör, konstnär och teaterteoretiker. Hans föräldrar var Bedřich Horníček och Marie Lindauerová. Han gick på ett gymnasiet i Plzeň, deltog i en amatörteatergrupp och medgrundade en studentavantgardekollektiv. Efter att kortvarigt ha arbetat som teknisk arbetare på Škoda Works och senare som kontorist på Plzeňs kommunala sjukhus, anslöt han sig till Stadsteatern i Plzeň 1941. Kort efter andra världskriget flyttade han till Prag. Horníks karriär innebar olika roller och samarbeten. Han började med att uppträda på Větrník Teatern och gick sedan med i Satirteatern med Oldřich och Lubomír Lipský. Han var medlem av Nationalteatern i sex år. Han är känd i Tjeckien för sitt partnerskap med Jan Werich, där de tillsammans uppträdde på ABC Teatern från 1955 till 1961 i pjäser som 'Těžká Barbora' och 'Husari'. Efter Werichs avgång bildade han kortvarigt en duo med Miloš Kopecký. Hans framträdanden i otaliga mindre roller i tjeckiska filmer och TV inkluderade huvudrollen i Polibek ze stadionu (1948), rollen som Jirotka i Pan Novák (1949), en roll i Soudný den (1949), gestaltningen av Valek i Mikolás Ales (1952) och rollen som Vaclav Svetly i Mladá léta (1953). Han gav också röst åt den vackra prinsen i There Was Once a King... (1955) och hade en kreditlös röstroll i Z mého zivota (1955). Under hela sin karriär utforskade Horník olika former av underhållning. Han ledde talkshows som 'Hovory H...' och den populära 'Hovory přes rampu,' som involverade informella samtal med publiken. Från 1969 till 1971 hade 'Hovory H' intervjuer med framstående personer som Jan Werich. Han porträtterade Dr. Faust i När kvinnan griper in (1960), Krytina i Kazdá koruna dobrá (1961) och Fader i Pappa, skaffa en valp (1964). Andra filmroller inkluderade att framträda som Mr. Jelínek i Ohne Pass in fremden Betten (1965) och att porträttera kapitán Chrástek i Smrt za oponou (1967), samt att framträda som Pan Novak i Kinoautomat (1967). Han spelade huvudrollen i Hudba kolonád (1975) och spelade sig själv som en underhållare i Barrandovské nocturno aneb Jak film zpíval a tancil (1984). År 1966 valdes han till kung av Majáles-festivalen i Prag och Plzeň. Han utnämndes till Meritorious Artist 1968. Han skrev en bok med essäer, 'Javorové listy' (Lövsilversblad), baserad på sina erfarenheter i Montreal. Han skapade tv-serien 'Trojhlas' med Vladimír Preclík och Ilja Hurník och spelade huvudrollen i den tio delar långa tv-serien 'Byli jednou dva písaři'. Tragiskt nog dog hans son, Jan Horníček, under inspelningen av den serien. Miroslav Horník dog den 15 februari 2003 i Liberec.

Mohamed Rouabhi, komiker från Frankrike
Verifierad Ej anspråk gjort
Frankrike

Mohamed Rouabhi

Mohamed Rouabhi är en fransk författare, skådespelare och teaterregissör, född den 18 februari 1965 i Paris 10:e arrondissement. Hans familjehistoria speglar ett komplext sammanträffande av kulturer och politiska strider; hans far var medlem i Franska främlingslegions ursprungsbefolkningens bataljoner under andra världskriget, medan hans mor deltog i Algeriets krig och tillfångatogs som medlem av FLN. Dessa erfarenheter verkar informera hans senare arbete, särskilt hans stöd för mångfald inom teaterbranschen. Rouabhis träning började med formella studier vid Conservatoire national supérieur d'art dramatique (CNSAD), där han studerade skådespeleri med Marcel Bozonnet och Stuart Seide. Han deltog också i École nationale supérieure des arts et techniques du théâtre (ENSATT), först 1985 och sedan igen 1986. Till en början uttryckte en regissör på ENSATT betänkligheter kring hans förmåga att lyckas professionellt, men Rouabhi envisas, övertygad om att han behövde "slå sönder bärande väggar" för att skapa möjligheter för sig själv och andra. Från mitten av 1980-talet arbetade han som skådespelare i teaterproduktioner, ofta med samtida författare. Hans kreativa produktion inkluderar även skrivande för Lumières de la ville och bidrag till åtta nummer av Vacarme , samt iscensättningen av en opublicerad dikt av Mahmoud Darwich 1997. Rouabhis karriär omfattar en rad kreativa satsningar. Han skrev och regisserade Providence café på Théâtre du Rond-Point 2003, och har publicerat flera pjäser, inklusive Les Fragments de Kaposi (1994), Malcolm X (2000) och Alan suivi de Jamais seul (2017). Han skrev också en pjäs för unga publiker med titeln Jérémy Fisher 2002. Anmärkningsvärda roller som skådespelare inkluderar framträdanden i L'Exercice de la bataille (1991), Amphitryon (1994) och Prometeo (2002). 2017 medskapade och spelade han i Jamais seul , och samarbetade om Faut-il laisser les vieux pères manger seuls aux comptoirs des bars 2020. Han mottog SACD:s pris för ny talang inom teater 2002. För närvarande uppträder Rouabhi på olika teatrar, inklusive Théâtre Hébertot, Théâtre de la Cité Internationale, MC93 Bobigny, Théâtre Aleph Ivry sur Seine och Nouveau Gare au Théâtre Vitry sur Seine, med biljetter tillgängliga via Billet Réduc. Han förespråkar aktivt en kvantifierad bedömning av mångfalden inom teatern, och hävdar att etniska statistik behövs för att korrekt förstå situationen och kritiserar det han uppfattar som motstånd mot sådana bedömningar.