Michèle Guigon
Michèle Guigon, född den 1 juni 1959 i Belfort, Frankrike, var en mångfacetterad fransk artist som avled den 4 september 2014 i Paris till följd av cancer. Hon arbetade som komiker, dragspelare, humorist, författare-kompositör och scenregissör, och visade upp ett brett spektrum av kreativa talanger under sin karriär. Från 1978 till 1985 uppträdde hon med Jérôme Deschamps och bidrog till föreställningar som 'Les Oubliettes' och 'La Veillée'. Hon var också medgrundare av Compagnie du Pâtit Matin med Anne Artigau 1984. Guignons verk omfattade både skrivande och regi. Hon skrev och regisserade flera föreställningar, inklusive 'États d'Amour' (1986), 'Marguerite Paradis ou l’Histoire de Tout le Monde' (1985), 'Strapontin' (1983), 'Piavodéon' (1991), 'La vie va où ?' (2008) och 'Pieds nus, traverser mon cœur' (2011). Hon medskrev även 'Strapontin' tillsammans med Anne Artigau. Hennes regi inkluderar 'Femme non rééducable' (2010), 'Big Shoot' av Koffi Kwahulé (2009), 'Plouf!' (2005) och 'Une Seconde' (2004). Hon medregisserade 'Il y a' med Anne Artigau 1995, samt 'Jungles' och 'Cocorico' med Susy Firth och Patrice Thibaud 2011. Särskilt märkvärdigt är hennes regi av Desnos 'Les Chantefables' med Anne Artigau 1989. ‘Cocorico,’ en ordlös komedi som medregisserades med Susy Firth och Patrice Thibaud, blev en av Guigons mest kända verk, med premiär 2008 och visade sig vara en publiksuccé. Pjäsen, som varar ungefär 1 timme och 20 minuter, innehåller fysisk komik och skuggspel, inspirerat av spaghettivästerns och Tour de France. Den belyser ett ”galliskt temperamentens slagfält” mellan Patrice Thibaud och Philippe Leygnac, där Thibaud retar Leygnac, som sedan hakar på lekfullheterna. Marie Vincent designade ljuset, och Isabelle Beaudouin designade kostymerna. Hon medverkade även i teaterproduktioner som 'Strapontin' (1984) och 'Sainte Carmen de Montréal' (1989), samt filmer som 'L'Araignée de satin' (1986) och 'Sauve-toi, Lola' (1986). Från 2013 till 2014 var hon krönikör för France Inter’s program ‘On va tous y passer’. Hennes böcker 'La vie va où ?' och 'Pieds nus, traverser mon cœur' mottog postumt 'Coup de cœur parole enregistrée et documents sonores'-utmärkelser från Académie Charles-Cros 2018. En DVD med hennes framträdanden släpptes 2017. Hon hade även uttryckt en önskan att regissera och sätta upp en pjäs kallad "Journal d’absence", men detta projekt förblev ofullbordat på grund av hennes bortgång.