Leopoldo Fernández
Leopoldo Fernández, på scenen känd som Pototo och för miljontals lyssnare som Tres Patines, var en kubansk skådespelare, sångare och komiker som räknas som en av 1900-talets mest inflytelserika spanskspråkiga humorister. Han föddes som Leopoldo Augusto Fernández Salgado den 26 december 1904 i provinsen Matanzas och växte upp i Güines i en fattig familj; hans far var tobaksarbetare. Han lämnade skolan tidigt för att hjälpa till att försörja familjen, delade ut bröd och arbetade som telegrafist, cigarrullare och spåman, tills han 1926 grundade ett eget teatersällskap tillsammans med vänner. Samma år turnerade han också på Kuba med Blanquita Gómez, och under 1930-talet etablerade han sig i öns teaterliv. Den stora berömmelsen kom i början av 1940-talet, när radionätverket Cadena Azul anlitade honom och Aníbal de Mar för ett nytt program. Den spanske författaren Cástor Vispo skapade manus och figurer till La tremenda corte, som startade 1941 och där Fernández spelade José Candelario Tres Patines, en småskurk som jämt hamnade i trubbel med De Mars domare. Succén var omedelbar; programmet hördes dagligen ända till Puerto Rico, Venezuela, Colombia, Peru, Panama och Dominikanska republiken, och det sänds fortfarande i dag. Fernández sa att många figurer var hämtade från verkliga kubanska typer. På scenen var han och De Mar också duon Pototo y Filomeno, och Fernández bildade ett berömt par med skådespelaren Mimí Cal som Nananina. Han medverkade i filmerna Hotel de muchachas (1951) och ¡Olé, Cuba! (1957) och spelade in komediskivor. Han fortsatte att arbeta på Kuba efter 1959; i mars 1962 hade hans sällskap spelat 70 veckor i rad på Teatro Nacional i Havanna. Den april avbröts en föreställning, hans teater stängdes och senare samma år lämnade han Kuba med 1 170 flyktingar på lastfartyget Shirley Lykes. Han förnekade alltid den populära historien om att ett skämt om att hänga upp ett porträtt hade skickat honom i fängelse. I exil arbetade han i Mexiko, där han 1968 spelade in albumet Tres Patines y El Señor Juez med De Mar, och i Peru, där han 1969 spelade huvudrollen med Antonio Salim i Panamericana Televisións serie El Guardia Tres Patines. I Puerto Rico träffade han skådespelaren Vilma Carbia, hans andra fru. År 1971 bosatte han sig i Miami. År 1976 startade han radioprogrammet Los Problemas de Trespatines, med Carbia som hans fru, som sändes av stationer i hela USA; 1977 spelade hans sällskap fem månader på Teatro Lecuona i Hialeah; och 1980 återvände han till filmen med Misión 3K3, som han regisserade tillsammans med sin son Polito. Hans sista scensäsong, Pototo odia a las mujeres, gick till oktober 1984. Han fick aldrig några royalties för de ändlösa repriserna av sitt arbete. Leopoldo Fernández dog i Miami den 11 november 1985, och kubansk jord lades på hans kista.
