Horace de Vere Cole
Horace de Vere Cole, född den 5 maj 1881 i Ballincollig, County Cork, Irland, var en brittisk komiker känd för sina storslagna och ofta djärva spratt. Han kom från en välbärgad familj; hans far, William Utting Cole, tjänstgjorde som officer i tredje Dragoon Guards och dog tragiskt av kolera i Indien. Hans mor, Mary de Vere, ärvde egendom och var släkt med politikern Sir Stephen de Vere, vilket gjorde honom till en barnbarns barn till den anglo-irländska poeten Aubrey de Vere. Från tidig ålder präglades Coles liv av betydande förändringar; han gick på Eton College som intern elev vid tio års ålder och led senare permanenta hörselskador till följd av kikhosta. Även om hans familjebakgrund antydde en traditionell väg, valde han i slutändan att ägna sig åt komedi istället för en militär karriär, och gick kortvarigt på Trinity College, Cambridge, 1902. Han tjänstgjorde som löjtnant i Yorkshire Hussars under boerkriget (1900) och skadades så illa att han behövde återhämta sig i Kroonstad. Anmärkningsvärt nog donerade han sin funktionsnedsättningspension (£1 800) till änkor och föräldralösa barn efter kriget. Hans mest kända bedrift var Dreadnought-bluffen 1910, där han och en medbrottsling utgav sig för att vara en abessinisk prins och lyckades få en visning ombord på HMS Dreadnought. Under tiden i Cambridge finslipade Cole och en vän, Adrian Stephen, sina färdigheter genom att utge sig för att vara Zanzibars sultan, vilket lurade borgmästarens kontor och samhället att bevilja dem ett formellt mottagande och en visning, nästan avslöjade när en missionär försökte kommunicera på sultanens modersmål. Han bötfälldes med 5 pund för ett brott mot freden efter ett spratt som involverade Oliver Locker-Lampson, och 1919 släppte han berömt hästgödsel över Venedigs Piazza San Marco. Ekonomiska faktorer spelade också en roll i hans liv; han ärvde West Woodhay House i Berkshire 1906 men sålde det 1912 på grund av underhållskostnader.