Global talangkatalog

Komiker från Frankrike

Katalog över komiker från Frankrike: profiler, biografier, foton och sociala länkar.

214 komiker

Bernard Campan

Bernard Campan är en fransk person som arbetar som skådespelare, filmregissör och författare. Född den 4 april 1958 i Agen, Lot-et-Garonne, Frankrike, har han italienskt ursprung. Hans far var en italiensk professor som senare mottog Chevalier des Arts et des Lettres, medan hans mor var en fransk professor. Campan tillbringade sin barndom i Tours. Campans karriär började med framträdanden i tv-programmet Le Petit Théâtre de Bouvard under tidigt 1980-tal, där han blev vän med Didier Bourdon och Pascal Légitimus. Dessa vänskaper ledde till bildandet av komikertrion Les Inconnus i slutet av 1980-talet. Från 1984 till 2001 var Campan medlem i denna populära grupp. Les Inconnus fick stor uppmärksamhet för sin satiriska sketchkomediprogram La Télé des Inconnus , som sändes från 1990 till 1993. Han studerade teater på Cours Simon i Paris efter att ha tagit studentexamen. Campan’s arbete med Les Inconnus inkluderar skrivandet och regin för Les Trois Frères (1995), vilket belönades med César-priset för Bästa Första Film, samt co-skrivandet och regin för Le Pari (1997). Han spelade även Bernard Latour i Les Trois Frères och Melchior i De tre vise männen (2001), vilket markerade slutet på Les Inconnus aktiva period. Hans skådespelarkarriär sträcker sig bortom komedi, med roller i dramer som Se souvenir des belles choses (för vilken han nominerades till Bästa Manliga Huvudroll) och Beautiful Minds . Runt 2002 påverkade hans vänskap med filosofen Alexandre Jollien en förflyttning mot mer dramatiska roller. Campan har medverkat i filmer som Les Misérables: Jean Valjeans berättelse , The Tasting och En säck med kulor . Han är för närvarande stjärna i Le Diplôme , en miniserie i sex avsnitt som sänds på TF1, och kommer att dyka upp som biskop Bienvenu Myriel i filmen Jean Valjean år 2025. Campan har utforskat mänskliga sårbarheter i sitt arbete och tagit sig an känsliga roller under hela sin karriär. Campans karriär sträcker sig över tre decennier och omfattar en mängd olika roller, från komedi till drama. Han beskrivs som en populär humorist som också är en djup, rolig och seriös skådespelare. Han gifte sig med Anne 1989 och de har två döttrar, Nina Louise och Loan. I januari 2026 diskuterade han sin erfarenhet av drogberoende i podcasten Sillage , och avslöjade detaljer om ett specifikt år i sitt liv. Han medverkade nyligen som gäst i 'Le Jardin secret' för att diskutera sin karriär, och lyfte fram sin långa historia med film.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Frankrike

Channig

Georges Quilliou, som kallar sig Channig på scenen, ser dagen den 3 november 1950 i Brest och blev Breton komiker. Karikatyr av äldre kvinnor från Brittany, med franska konstruktioner lånade från Breton samtidigt som de reproducerar samma vokalböjningar.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Frankrike

Christian Marin

Christian Marin, född den 8 februari 1929 i Lyon, Frankrike, var en skådespelare som hade en lång och varierad karriär. Han började sin konstnärliga utbildning genom att studera vid École des Beaux-Arts 1949 innan han gick på Lyons konservatorium. Även om han auditionerade för Comédie Française 1951 utan framgång, fann han snart möjligheter inom teaterns värld. Från 1953 till 1955 var han en del av Jean Dastés Comédie de Saint-Étienne och började runt 1955 uppträda på parisiska cabaréer. Han anslöt sig till Jean Vilars TNP-trupp, där han träffade Daniel Sorano och Gérard Philipe, vilket visade hans tidiga engagemang för scenkonsten. Marin’s filmkarriär började i början av 1960-talet, med roller i filmer som Les Tortillards (1960), Le Tracassin ou Les Plaisirs de la ville (1961), La Belle Américaine (1961) och All the Gold in the World (1961). Han fortsatte att medverka i en mängd olika filmer, inklusive L'honorable Stanislas, agent secret (1963) och Bebert och tåget (1963). Erkännande kom med Pouic-Pouic 1963. Kanske var hans mest betydande insats att porträttera marskalk Albert Merlot i de första fyra delarna av filmserien Le gendarme de Saint-Tropez , från 1964 till 1970. Han spelade också löjtnant Ernest Laverdure i TV-serien Les Chevaliers du ciel mellan 1967 och 1969. Under hela sin karriär medverkade han i ungefär femtio filmer regisserade av Claude Autant-Lara, Costa-Gavras och Yves Robert. Marin arbetade bortom film och television; han medverkade i ungefär fyrtio pjäser och spelade in ett antal 45-varvsplattor mellan 1963 och 1972. Han tackade nej till en femte roll i Le Gendarme et les Extraterrestres 1978. Senare i sin karriär medverkade han i Le Gang des Seniors från och med 2010. Han skrev tillsammans med Gilles Antonowicz sina memoarer, Mémoires d’un chevalier du ciel . Christian Marin var medlem av Alphonse Allais akademi och gift med Monique i sextio år; de hade fyra barn och åtta barnbarn. Han avled den 5 september 2012 i Paris och lämnade efter sig ett arv som en mångsidig skådespelare, mest känd för sin roll som 'Merlot' i Le gendarme -filmerna och sitt sista framträdande i Dead Man Talking (2012).

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Frankrike

Dieudonné M'bala M'bala

Dieudonné Mbala Mbala, som ofta använder artistnamnen Dieudonné eller Dieudo, är en fransk underhållare som arbetar som komiker, skådespelare och politisk förespråkare. Han föddes den 11 februari 1966 i Fontenay-aux-Roses, Frankrike, son till en kamerunsk revisor och en fransk sociolog. Uppfostrad av sin mor efter sina föräldrars skilsmässa när han var ett år gammal, tillbringade han sin barndom i förorterna till Paris. Efter att ha gått på Lycée Lakanal de Sceaux och Lycée Michelet de Vanves utan att ta examen, hade han ett jobb som säljare innan han inledde en karriär inom komedi. Dieudonné fick initialt uppmärksamhet på 1990-talet som en del av den komiska duon Élie et Dieudonné med Élie Semoun. Deras humor identifierades ursprungligen som antirasistisk, och de grundade Bonnie Productions tillsammans 1993. Han fortsatte sedan en solokarriär, utvecklade samhällsmedvetna enmansföreställningar och medverkade även i film. Från 2006 till 2020 hade han ett förhållande med Noémie Montagne och fick fem barn. I slutet av 1990-talet blev Dieudonné politiskt aktiv, initialt motståndare till den högra kanten, men hans åsikter skiftade betydligt över tid. Från 2000-talet och framåt lockade Dieudonné’s uttalanden allt oftare anklagelser om antisemitism och kontroverser. Han ställde upp i lagstiftningsval i Champagny-en-Vanoise 1997 och 2001, först mot National Front. Senare blev han politiska allierade och vänner med Jean-Marie Le Pen 2007, och gled gradvis mot Alain Sorals ”franska nationalsocialism” och Front National. I Frankrike, Belgien och Schweiz har fällande domar utfärdats mot honom för brott som inkluderar hets mot folkgrupp, främjande av terrorism, förnekelse av Förintelsen och förtal. Noterbara incidenter inkluderar en sketch från 2003 som skildrade en israelisk bosättare som en nazist och anklagelser 2013 om att han hånade en judisk journalist. En signaturgest, ”quenelle”, blev ökänd 2013. Under hela sin karriär har han stött på frekventa restriktioner från traditionella medier, och ett stort antal föreställningar har stoppats av lokala myndigheter; specifikt resulterade en produktion mellan 2013 och 2014 i ett officiellt förbud från den franska regeringen. Medier, politiker och statsvetare betraktar honom till stor del som en antisemit, och han identifierar sig som ”antietablissemang” och ”anti-sionist”.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Frankrike

Francis Blanche

Francis Blanche, född François Jean Blanche den 20 juli 1921 i Paris, var en mångfacetterad fransk artist. Han arbetade som skådespelare, sångare, humorist och författare. Hans far, Louis Blanche, var skådespelare på scen, och hans farbror, Emmanuel Blanche, var målare. Hans intellektuella gåvor märktes från barndomen; han avslutade gymnasiet vid fjorton års ålder, vilket då var ett rekord för den yngsta personen i Frankrike. En hjärtattack, orsakad av hans obehandlade typ 1-diabetes, ledde till hans död i Paris den 6 juli 1974; han var 52 år gammal. Blanches karriär började med tidiga radioprogram 1944 på Radio-Bretagne i Rennes. Han fick ett större genomslag under 1940- och 1950-talen som en del av Robert Dhérrys teaterkompani, Les Branquignols, och medverkade i filmen Ah! Les belles bacchantes (1954) med dem. Han samarbetade ofta med Pierre Dac, och bildade ett komiskt radarpar som skapade verk som Le Sâr Rabindranath Duval (1957). Tillsammans producerade de den radioteaterprogramserie Malheur aux barbus , som sändes från 1951 till 1952, och återupplivade den senare som Signé Furax , som visades från 1956 till 1960 med över 1 000 dagliga avsnitt. Han var också känd för att uppfinna och skriva berömda telefonväxeltroller som sändes i radio. Under hela sin karriär medverkade Blanche i ett stort antal scenproduktioner, däribland Tartuffe och Néron , och spelade i operetten Chevalier du Ciel (1955). Han medverkade i över tjugo filmer, inklusive Frederica (1942), De är tjugo (1950) och Les Tontons flingueurs (1963) där han spelade Maître Folace. Han samarbetade ofta med filmregissören Georges Lautner, och medverkade även i Les Barbouzes (1964). Blanches komiska stil involverade ofta parodier på klassisk musik; till exempel skapade han ett stycke baserat på Schuberts 'Die Forelle' och förvandlade Beethovens 5:e symfoni till en musikalisk hyllning till klädnypan. Han skrev flera verk, däribland Mon oursin et moi (1972) och Pensées, répliques et anecdotes (1972). Han är begraven på kyrkogården i Èze.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Frankrike

Hervé Villechaize

Hervé Jean-Pierre Villechaize, född 23 april 1943 i Paris, var en fransk skådespelare. Hans föräldrar var Evelyn Recchionni och André Villechaize; hans far var kirurg som försökte hitta en bot för Hervés dvärgväxt, troligtvis orsakad av en endokrin störning. Född under den nazistiska ockupationen av Paris, hade han tyskt ursprung och tre bröder: Philippe, Patrick och Jean-Paul. Han är också farbror till journalisten och tv-programledaren Thomas Villechaize. Villechaize sökte först en karriär inom konsten. År 1959 gick han på École des Beaux-Arts, och 1961 ställdes hans konst ut på Paris museum. Vid 21 års ålder flyttade han 1964 till New York City för att fortsätta måla och fotografera, och slog sig ner i en bohemisk stadsdel. Han lärde sig engelska genom att titta på television och arbetade som konstnär, målare och fotograf, samt modell för foton åt National Lampoon . Han medverkade i Off-Broadway-produktioner och arbetade som assistent för att lägga färg i serietidningar för Harvey Comics mellan 1971 och 1973, inklusive titlar som Casper och Richie Rich . Hans filmdebut var 1966 i den franskt-amerikanska filmen Chappaqua . Villechaize fick internationell uppmärksamhet för sin roll som Nick Nack i James Bond-filmen The Man with the Golden Gun från 1974, och senare som Tattoo i den amerikanska TV-serien Fantasy Island från 1977 till 1983, där han medverkade i 131 av 155 avsnitt. Han lånade även ut sin röst till Oscars ben på Sesamgatan från 1977. Hans karriär inkluderade framträdanden i Airplane II: The Sequel (1982), The Fall Guy och Forbidden Zone . En lönebråk ledde till att han fick sparken från Fantasy Island 1983. Han medverkade postumt i en Heineken James Bond-reklam 2015, och hans sista TV-framträdande var i The Ben Stiller Show under hösten 1992. Hervé Villechaize begick självmord den 4 september 1993 i Hollywood, Kalifornien, vid 50 års ålder; hans aska spreds vid Point Fermin.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Frankrike

Johan Golden

Johan Golden är en mångfacetterad personlighet från Norge, känd som komiker, musiker, tidigare politiker och radioprogram-/TV-presentatör. Han fick initialt uppmärksamhet genom sitt arbete i radioprogrammet XL. Goldens tidiga karriär inkluderade även ett försök inom politiken, då han kandiderade för Det Politiske Parti i det norska riksdagsköpet 2001 i Oslo, med sloganen "Din slav i parlamentet". Utöver dessa sysslor är han medlem i bandet DDR, vilket visar upp hans musikaliska talanger. Johan Goldens komiska partnerskap med Atle Antonsen har varit en betydande del av hans karriär. De programledde tillsammans tv-programmet En L.U.N. Aften med Golden og Antonsen på Metropol, och fortsatte senare sitt samarbete på P4 med Misjonen, vilket utvecklades från deras tidigare radioprogram. Han har även tidigare programlett Kommisjonen på Kanal 24 tillsammans med Atle Antonsen. För närvarande co-programleder Johan Golden humorpratshowen 'Golden Goal' med Henrik Elvestad, som sänds på norska TV2. Programmet fokuserar på sport och innehåller intervjuer med idrottare, och utforskar både välbekanta och ovanliga sportaktiviteter från hela världen. Programmet 'Golden Goal' hade premiär 2006, med anmärkningsvärda gäster under sin första säsong, däribland Åge Hareide, John Shittu, Arne Scheie, Linn Githmark, Tommy Ingebrigtsen, Davy Wathne, Ståle Solbakken och Gunde Svan. Utöver sitt TV-arbete är Golden också känd för kreativa projekt; 2011 uppfann han tillsammans med Henrik Elvestad bubblefotboll, en rolig variation av fotboll, som de först presenterade i 'Golden Goal'. Programmets utforskande av dessa variationer belyser Goldens lekfulla inställning till komedi och underhållning.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Frankrike

Michaël Youn

Michaël Youn, född Michaël Benayoun den 2 december 1973 i Suresnes (Hauts-de-Seine), är en mångfacetterad fransk underhållare. Han är skådespelare, humorist, sångare, regissör, manusförfattare, producent, radiovärd och tv-presentatör. Hans släktstam inkluderar ungerska, italienska, judisk marockanska och judisk algeriska rötter. Youn föräldrar är en före detta matematiklärare som blev affärspsykolog och en personalhanteringsspecialist. Youns karriär började tidigt; han började uppträda på scen vid tre års ålder och tog pianolektioner vid fem. Han gick på förberedande skola och tog examen från ESC Nice 1996 med en masterexamen i ledning. 1998, efter att ha genomfört utbildning både som programledare och teateraktör, började han arbeta på radiostationen Skyrock i Paris, där han presenterade morgonnyhetsprogrammet fram till 2000. Han var sedan programledare för 'Morning Live' på M6 från juli 2000 till mars 2002, där han fick uppmärksamhet genom kamerastick och skapandet av parodier med artister som Jean-Michel Jarre och franska rappare. Under sin tid på M6 bildade Youn, tillsammans med Vincent Desagnat och Benjamin Morgaine, gruppen 'The Bratisla Boys' år 2000. Spåret 'Stach Stach,' som de släppte 2002, blev mycket populärt och toppade de franska musiklistorna i tio veckor och slutligen rankades det som den 30:e bäst säljande CD:n i Frankrike vid 2004. Han och Desagnat skrev manus och medverkade i filmen 'La Beuze' (2003), där Youn skapade musikstilen 'frunkp'. Ytterligare komiska äventyr inkluderar turnén 'Pluskapoil' (2003/04), rollen som Iznogoud i filmadaptationen 2005, och parodiakten 'Fatal Bazooka,' som toppade listorna med 'Fous ta cagoule' år 2006. Youns musikkarriär fortsatte med singeln ‘Mauvaise foi nocturne’ med Pascal Obispo 2007. Han har regisserat filmer som 'Fatal' (2010) och 'Vive la France' (2013), ofta med sig själv i huvudrollen. Sedan 2014 har Youn tagit på sig dramatiska roller i tv och är för närvarande medlem av den utredande juryn i 'Mask Singer' från 2025.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Frankrike

Mohamed Said Fellag

Mohand Fellag, även känd som Mohamed Fellag, ibland helt enkelt Fellag eller Mohamed Saïd Fellag, föddes den 3 mars 1950 i Azeffoun, Algeriet. Han arbetade som skådespelare, humorist, regissör och författare i Algeriet och uttryckte sig i Kabyle, arabiska och franska.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Frankrike

Mouss Diouf

Mouss Diouf, född Pierre Moustapha Diouf den 28 oktober 1964 i Dakar, Senegal, var en fransk-senegalesisk skådespelare, komiker och humorist. Hans familj flyttade till Marseille när han var fyra år gammal, och senare vidare till Bobigny, Seine-Saint-Denis, Frankrike. Diouf började ursprungligen med boxning, men gick sedan över till skådespeleri och inledde sin karriär inom teatern med Jérôme Savary i 'Le Bal des Cocus'. Dioufs filmografi sträckte sig över flera decennier och omfattade ett brett spektrum av roller. Han medverkade i filmer som ‘Parole de flic’ (1985) och ‘Billy Ze Kick’ (1985), följt av ‘Loulou Graffiti’ både 1991 och 1992. Ytterligare filmkrediter inkluderar ‘Les époux ripoux’ (1991), ‘Les secrets professionnels du Dr Apfelglück’ (1991), ‘Berlin Lady’ (1991), ‘Inspecteur Médeuze’ (1993), ‘Le Lyonnais’ (1993) och ‘Acapulco H.E.A.T.’ (1993). Han hade även roller i 'Lévy et Goliath' (1987) och 'Toubab Bi' (1991). Diouf spelade en huvudroll i filmen 'The Beast' (La bête) och porträtterade Baba i ‘Asterix & Obelix: Mission Cleopatra’. Utöver film hade Diouf en betydande närvaro på televisionen. Han medverkade i serien 'Navarro' 1991 och hade en framträdande roll som inspektör N'Guma i 'Julie Lescaut' från 1992 till 2006. Han deltog också i 'Les Anges gardiens' (1994) och 'Les Deux Papas et la Maman' (1996), och gav röster åt karaktärer i de animerade Disney-filmerna 'Atlantis: The Lost Empire' och 'Lilo & Stitch' (2000). Diouf utforskade sina komiska talanger genom två enmanshower, ‘Avant, quand j'étais noir’ och ‘Naturellement humain’ (2008). Han medverkade också i realityshowen 'La Ferme Célébrités' 2004 och i serien 'Ali Baba' 2007. Diouf drabbades av två strokeattacker 2009, och han avled den 7 juli 2012 i sitt hem i Marseille till följd av komplikationer från en stroke. Ett avsnitt av 'Julie Lescaut' ägnades åt hans minne efter hans död.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Frankrike

Nicolas Bedos

En fransk underhållare, Nicolas Bedos, arbetar som komiker, författare, regissör och skådespelare. Född den 21 april 1979 i Neuilly-sur-Seine kommer han från en familj som är djupt rotad i konsten; hans far är humoristen Guy Bedos och hans mor är manusförfattaren Joëlle Bercot. Han gick på en tvåspråkig internationell skola och Lycée Pasteur men lämnade tidigt utan att ta examen. Från tidig ålder hade Nicolas Bedos ambitioner om att göra filmer, och han inledde sin karriär vid 18 års ålder som läsare och konstnärlig rådgivare för Canal+, under ledning av Alain de Greef. Bedos fick erkännande 2004 som dramatiker och producerade fyra verk, däribland den framgångsrika 'Sortie de scène,' som turnerade i två år. Han samarbetade med sin far tidigt i karriären, medverkade som medförfattare till skisser för en show som turnerade i Frankrike 2000 och bidrog till sin fars framträdande på Olympia när han var tjugo år. Hans erfarenhet inom TV och radio, inklusive ett radioprogram på Oui FM och bidrag till 'Semaine critique!' och 'On n'est pas couché' från 2010 till 2015, påverkade hans skrivstil och inkorporerade humor i sitt arbete. Han mottog en César-utmärkelse för Bästa originalmanus 2020. Nicolas Bedos har regisserat fyra filmer: Mr. & Mrs. Adelman (2017), La Belle Époque (2019), OSS 117: Alerte rouge en Afrique noire (2021) och Mascarade (2022). Han har skrivit manus för åtta filmer, komponerat musik till fyra och varit originalmanusförfattare för två. Domstolen fann Nicolas Bedos skyldig i sexuellt övergrepp i oktober 2024 och dömde honom till ett års fängelse, varav sex månader villkorligt, samt krav på behandling för missbruk och psykologisk terapi. Denna dom, som inkluderar en plats på Frankrikes lista över sexualbrottslingar, följde anklagelser som sträckte sig tillbaka till 2018 och inkluderade händelser som rapporterades in 2023. Han förnekade att han var en sexuell aggressor och tillskrev sina handlingar överdriven alkoholkonsumtion.

Visa profil

Verifierad Ej anspråk gjort

Frankrike

Pascal Légitimus

En fransk skådespelare, komiker och teaterregissör, Pascal Légitimus, såg dagens ljus den 13 mars 1959 i Paris 17:e arrondissement. Han är barnbarn till komikern Darling Légitimus och brorson till tv-producenten Gésip Légitimus, vilket ger honom familjära band till en kreativ bakgrund. Han har även kopplingar till Étienne Légitimus och är kusin med Laurent Voulzy. Hans mor, Madeleine Kambourian, var en armenisk teaterkostymör, medan hans far, Théo Légitimus, var en skådespelare av antillianskt ursprung med etiopiskt arv. Denna mångfacetterade härkomst verkar ha påverkat hans karriärväg. Légitimus tidiga engagemang i teater började på Claude-Bernard Gymnasium i Paris, där han fick uppmärksamhet som skådespelare. I mitten av 1970-talet medgrundade han en teaterklubb med Éric Civanyan och Daniel Schick. Han medverkade därefter i Le Petit Théâtre de Bouvard i början av 1980-talet som del av en grupp ursprungligen kallad 'Les Cinq de Bouvard'. Han uppnådde betydande framgång från 1985 som medlem i komedigruppen Les Inconnus, som även inkluderar Didier Bourdon och Bernard Campan. Gruppen är känd för ikoniska sketcher som ‘Rap-tout’ och ‘Télémagouilles,’ och de släppte den kritiker- och kommersiellt framgångsrika filmen Les Trois Frères 1995, vilket gav dem César-priset för Bästa debutfilm. Han har samarbetat med Didier Bourdon och Bernard Campan i fyrtio år. Utöver sitt arbete med Les Inconnus har Légitimus ägnat sig åt olika kreativa projekt. Han skrev, regisserade och producerade filmen Antilles sur Seine . Från 1998 till 2003 spelade han i polisdramat Crimes en série , och från 2006 till 2009 porträtterade han patriarken i Les Tricheurs . Han har även regisserat pjäser som Plus si affinités och medverkar för närvarande i Non à l'argent! sedan 2017. År 2011 framförde han en stand-up show kallad Alone Man Show . Han uppträder nu i Le Duplex , som hade premiär i februari 2024 och kommer att återupptas den 12 september 2024 på Théâtre de Paris, samt i Le Bémol och Vols au Musée de la Croûte . En bok, La Bible des Inconnus , som skildrar deras fyrtio år tillsammans, är planerad att publiceras den 2 oktober 2025. Han deltar också i ett webbinarium kallat 'Bas les Masques' med Roméo Cournal och har en passion för snäckor.

Visa profil