Stig Grybe

En svensk underhållare, Stig Rudolf Grybe, föddes i Stockholm den 18 juli 1928; han arbetade som skådespelare, komiker, författare och filmregissör. Hans föräldrar var klockmakaren Erik Grybe och Hilma Näsström. Efter att ha flyttat från Stockholm som barn växte han upp på olika platser i Sverige. Han gjorde sin scendebut i en skolpjäs i Söderköping och övervägde kortvarigt att ansluta sig till teatergruppen Scenklubben i Västerås innan han flyttade igen. Han började gå på Calle Flygares Teaterskola i Stockholm 1946 och arbetade med diverse jobb för att finansiera sina studier.

Grybe inledde sin karriär med filmroller, och debuterade i *Får jag lov, magistern* 1947 samt medverkade även i *Tappa inte sugen* samma år. Han arbetade med Riksteatern från 1948, bland annat i *Johanna från Lothringen*. Från slutet av 1950-talet till början av 1960-talet fick han erkännande som komiker genom att porträttera karaktären 'Ante Nordlund' i radio. Denna roll utvidgades till en TV-serie 1963 och filmen *Drömpojken* 1964. Han medverkade i några Knäppupp-revyer och skapade karaktären ”Ante Nordlund från Mobacken” på Casinoteatern, vilket blev mycket populärt. En radioserie med Ante sändes 1957, och han hade sitt eget TV-program, *Antes Supersjå*, 1963.

Under hela sin karriär involverades Stig Grybes arbete främst i scenföreställningar, TV-serier och filmer. Han gjorde röstskådespeleri för ett stort antal animerade produktioner, inklusive *101 dalmatiner* (1961), *Djungleboken* (1967), *Pelles fantastiska resa* (1977), *Smurfolken* (1981), *Snövit och de sju dvärgarna* (1982) och *Hemfärd: Ett otroligt äventyr* (1993) och dess uppföljare, *Hemfärd II: Förlorade i San Francisco* (1996). Drunkelspiel i *Hotell Hunden* (2000). Tillsammans med Robert Gustafsson och en ensemble av andra artister medverkade Grybe i Netflix-filmen *Nyblandad Grogg* från 2022, en fartfylld bearbetning av TV-programmet *Grogg*. Stig Grybe avled den 1 februari 2017 i Gävle efter en kort tids sjukdom. Han beskrivs som ”Sveriges roligaste man”.