Pierre Étaix

Pierre Étaix, född 23 november 1928 i Roanne, Frankrike, var en fransk clown, komiker och filmskapare. Hans föräldrar var Edmond Étaix, en lädretillverkare, och Berthe Tacher. Han påbörjade ursprungligen en utbildning som grafisk formgivare, studerade glasmålning med Théodore-Gérard Hanssen och försörjde sig som tidningsillustratör. Tidigt i sin karriär uppträdde han på olika kabaréer och musikscener, däribland Le Cheval d'Or, Les Trois Baudets, l'ABC, l'Alhambra, Bobino och Olympia, och arbetade även som cirkusartist med clown Nino.

Étaix karriär tog en betydande vändning när han började arbeta för Jacques Tati 1954. Han bidrog som tecknare och gagman till Mon Oncle , assisterade vid inspelningen 1958, och designade affischer för filmen och dess senare omtryck, Les Vacances de Monsieur Hulot . Han medverkade också i Tatis Jour de fête på Olympia 1960. Inspirerad av slapstickkomiker som Buster Keaton, Harold Lloyd, Harry Langdon, Max Linder, Charlie Chaplin och Laurel and Hardy, började Étaix etablera sin egen komiska stil, präglad av elegans i slapstick och minutiös tajming. Han regisserade sin första kortfilm, Rupture , med Jean-Claude Carrières medverkan, och följde upp detta med den Oscarbelönade kortfilmen Heureux Anniversaire 1963, även den med Carrières medverkan.

Étaix långfilmer inkluderar Älskaren (1962), Yoyo (1965), Så länge vi har hälsan (1965), Den stora kärleken (1968) och Kokosnötslandet (1971). Hans filmer satiriserar ofta det moderna livet, oljud och reklam. En juridisk tvist resulterade i att Étaix filmer blev otillgängliga från 1970-talet; dock återställdes de och visades offentligt igen 2010 efter en domstolsbeslut. Étaix och Annie Fratellini grundade tillsammans École nationale de cirque 1973; de hade gift sig 1969 och turnerade därefter med sin egen cirkus, under vilken Étaix uppträdde som vit ansikts clown. Han mottog Louis Delluc-priset 1962 för Le Soupirant och utnämndes till Commandeur des Arts et des Lettres 2013. Pierre Étaix avled den 14 oktober 2016 i Paris, 87 år gammal, och lämnade efter sig ett arv som en mästare inom poetisk burlesk och en viktig figur inom fransk slapstick-film.