Alessandro Bergonzoni
Alessandro Bergonzoni, född i Bologna, Italien, den 21 juli 1958, är en mångfacetterad artist. Han identifierar sig som komiker, skådespelare, dramatiker, författare, humorist, kabaréartist, bildkonstnär och låtskrivare. Hans tidiga karriär involverade ett samarbete med Claudio Calabrò, och han gick på Accademia Antoniana innan han tog en juristexamen. Bergonzoni debuterade 1982 med den teaterföreställningen 'Scemeggiata'. Han betraktas som en ledande figur inom italiensk experimentell komedi och teater, präglad av surrealism och språkligt lekfullhet. Hans scenverk utforskar ofta surrealistiska och paradoxala situationer, och inkorporerar ofta absurditet samt förnekar verkligheten som en artistisk referens. Anmärkningsvärda produktioner inkluderar 'Madornale 33', 'Trascendi e sali' och 'Urge'. Han har skrivit och framfört över femton teaterföreställningar, där han själv regisserat och designat scenbilden. Han fick nationell uppmärksamhet efter att ha medverkat i Maurizio Costanzo Show 1985 och senare deltog i 'Il bello della diretta' 1986. Utöver teater sträcker sig Bergonzonis arbete ut till litteratur och bildkonst. Han har publicerat flera böcker, däribland 'Le balene restino sedute', som gav honom den gyllene palmen i Bordighera 1989, och 'Aprimi cielo'. Han har även medverkat i filmer som 'Pinocchio' (2002) och 'Quijote' (2006). Sedan 2005 har han presenterat installationer och utställningar, där han utforskar begrepp som 'Crealtà.' Han bidrar regelbundet till italienska tidningar och tidskrifter som La Repubblica och Corriere della Sera, och skriver krönikor som ‘il s’abato di Alessandro Bergonzoni’ och 'Aprimi Cielo'. Bergonzonis arbete tar ofta upp sociala frågor, inklusive sjukdom, koma, fängelsetillvaro och fred. Han har mottagit ett flertal utmärkelser, bland annat Premio della Critica (2004-2005), Saint Vincent-priset, Gradara Ludens-priset (1995) och Premio Nazionale Cultura della Pace 2022. Han fortsätter att uppträda, med kommande föreställningar planerade på platser som Teatro Romano i Verona (2026) och Teatro Duse i Bologna för Giornata dei Risvegli (Dagarna av Uppvaknandet) till stöd för komaforskning.